Genom impregnering med olika sk. appreturmedel förläna tyget vissa egenskaper som med hänsyn till dessa användning, utseende och grepp äro önskvärda. Sådana egenskaper äro t.ex. större mjukhet, stelare grepp, fyllighet, motståndskraft mot väta eller skrynkling osv.

Mekaniskt ställ för upphängning/lagring) av varpbommar i syfte att utnyttja lagerlokalen på höjden och göra bommarna lätt åtkomliga.

Undre vals i sträckverk, bestående av refflad stålvals.

Papprör med i spinnmaskinen spolformigt upplindat garn. spolning och rullning sker

vanligen från Cops.

den vals på kardmaskinen, från vilken floret avtages och bildar kardbandet.

En maskin, i vilken varpgarnet impregneras med klister (dressas) för att öka garnets styrka vid vävningen ska ökas.

De yttersta trådarna (10-20 st) på varpens båda sidor. De är i regel starkare än varptrådarna i övrigt tjäna till att fånga upp väfttråden.

Del av kardmaskin, klädd med kardbeslag. Mellan valsarna och den stora roterande kardcylindern sker själva kardningen.

Arbeterska, som håller fram trådarna, så att solverskan lättare skall kunna fånga dem med solvkroken.

Numreringen är ett mätsystem för att ange garnets finhet. För bomulls- och rayongarn användes vanligen det engelska systemet. Framför numret står bokstäverna Ne. Numret anger hur många hanks (840 yards) av garnet det går på ett skålpund. Rayonsilkegarn numreras i denier och numreringen betecknas Nd. Numret anger hur många gram 9000 meter av garnet väger.

Längdmått, 840 yards.

Utgöres antingen av sk. kardläder, ett mjukt underlag av läder eller väv och gummi, i vilket stålfjädrar, ”Nock” äro fastsatta eller en lång ”tråd” med sågtänder.

Garnrulle med konisk form, vilken erhållits genom att garnet rullats på koniska rör i korslagda varv på en rullmaskin.

Denna typ rullas på cylindriska rör och blir således cylinderformad. Garnet avdrages vid varpning i regel från sidan.

Behandling med natronlut under samtidig sträckning för att erhålla en glansig vara.

Maskin, i vilken varpgarnet rullas upp på rullar. Genom omställning av maskinen kan man framställa både kon- och korsrullar.

Ett par käppar mellan vilka ett antal solv äro upphängda.

Ett fint galler av plattvalsade järntänder – fästat vid skedlaget. Den fördelar varptrådarna i en viss täthet och passar inslag till inslag.

Verktyg för införande av varptråd genom skedens tänder.

Den öppning som genom skaftens höjning resp. sänkning, uppstår mellan höjda och sänkt varptrådar.

En ståltråd, på mitten försedd med ett öga, genom vilket en varptråd är trädd.

Arbeterska, som med hjälp av solv- eller skedkrok drar in varptråden genom lameller, solv och sked.

Verktyg för införande av varptråd genom lamell- och solvögla.

På denna del av spinn-. spol- eller rullmaskinen fästes det rör på vilket garnet skall upplindas.

Spolpipa med i spolmaskin eller spinnmaskin upplindat garn.

Användes på Sträck-, förspinn- och ringspinnmaskiner för att sträcka fibersträngen, så att den blir finare. De består av 2-4 intill varandra liggande valspar, som roterar med sinsemellan olika hastigheter. Hastigheten är lägst i valsarna i början av sträckverket och högst, där garnet går ur sträckverket.

Benämning på en viss vävlängd (ca 36 m).

Plåt- eller träplattor, klädda med filt, som vilar mot sträckvalsarna i sträckmaskiner, slubbar eller ringspinnmaskiner för att hjälpa till att hålla sträckvalsarna rena från damm eller ”stöv”.

Filtklädd vals med samma uppgift som stövbrädan.

Övre vals i ett sträckverk på ringspinnmaskin, klädd med skinn, gummi eller kork.

De i vävstolen och tyget längsgående parallellt löpande trådarna.

Maskin där garnet rullas upp på förbommar från rullar som sitta i ett rullställ.

Maskin som knyter an den gamla varpen vid den nya, tråd för tråd. Användes vid likartad och standardiserad tillverkning, där den delvis ersätter solvning.

Det trådsystem som med skyttelns hjälp införes i vävnaden mellan och vinkelrätt mot varptrådarna.