Min pappa Gustav Svantesson var vaktmästare i Flygeln och Gamla kontoret under 50-talet och en bit in på 60-talet. Mamma Inger Svantesson skötte bokningar, materialtillsyn med mera för Vävsalen och Ateljén längst upp i Gamla kontoret.

Jag är född 1952 och var mycket med pappa och mamma i lokalerna under den tid de hade sina uppdrag. Minnesbilderna är alltså från ett barn och det som jag fastnade för och minns. Givetvis har olika reflektioner tillkommit med årens lopp.

En stor tillgång för Tollered

Jag förstod inte som barn hur fina, välgenomtänkta, påkostade och på många sätt värdefulla lokalerna var. Nääs Fabriker med dess ägare och all personal hade uppenbarligen gjort ett mycket gott och framgångsrikt gemensamt arbete under 30-40-talet och ägarna valde att göra en rejäl satsning på dessa jättefina samlings- och fritidslokaler. Nyttan var nog dubbel. Nääs Fabriker hade egna möten och sammankomster i lokalerna. Lokalerna gav också verkligen rika möjligheter till sammankomster och kurser för de boende i Tollered. Den tilltänkta fortsatta delen i fritidscentret med teater, bio och restaurang i Övre fabriken blev dock inte genomförd. Det var väl de allmänt kärvare ekonomiska tiderna för textilindustrierna under 50-talet som gjorde att ekonomiskt utrymme inte fanns för den vidare satsningen.

Lokalerna renoverades och iordningsställdes alltså till möteslokaler och fritidslokaler i slutet av 40-talet. Det ligger ett gott arkitekturarbetete bakom ombyggnaden och det tilldelade ekonomiska utrymmet har tillåtit fullföljande av den goda estetiken och de fina materialvalen. Byggnaderna fick även en vacker inramning med fina murar, vackra trappor och tjusiga parkbänkar. Först efteråt då jag ser med distans på det hela så förstår jag värdet i denna estetiskt vackra samlade miljö.

Följ här med på en rundvandring in i lokalerna!

Flygeln

Under huset, i källarplan, fanns en ingång till ett materialförråd. I den andra källaringången nära entrén, nedanför en brant trappa och innanför en rejäl och vacker dörr låg pannrummet. Mycket, som denna dörr, var gediget och påkostat. Det vill jag åter gärna påpeka så här i efterhand.

I pannrummet fanns det en mycket stor elpanna som försörjde de båda husen med vattenburen värme. Be mig inte förklara hur pannan fungerade i detalj. Den krävde omstart och vattenpåfyllning i en stor behållare ovanpå pannan. Tror det var varje eller möjligen varannan vecka detta skedde. Start/omstart var oerhört energislukande. Kraftstationen måste ju i första hand förse fabrikerna och samhället i stort med elektricitet. Dessutom var ju Tollereds elförsörjning via kraftstationerna i Tollered i detta läge nästan helt en lokal verksamhet.

Det fanns en samkörningsmöjlighet med Hultafors Kraft. Kapaciteten var dock inte helt tillräcklig och överföringen var därmed bräcklig till sin karaktär. I övrigt saknades samkörningsmöjligheter.

När pappa skulle starta om pannan gick han därför till kraftstationen och frågade om det fanns tillräckligt med el för att göra detta samma kväll. För det mesta gick det bra men ibland blev det nej. Det var alltid spännande att lyssna på samtalen mellan pappa och John Johansson eller Algot Carlsson. De var kraftverksmaskinister. Efteråt har jag funderat över hur de två kunde köra kraftstationen sju dagar i veckan, dygnet runt. Hur tillgick det? Eller var det fler inblandade? På sommaren satt de utanför på en bänk eller i grässlänten och det var lätt att prata. På vintern fick man gå in. Ljudnivån var mycket hög och om det inte regnade så gick maskinisten med ut en kort stund och då kunde jag få lyssna på lite trevligt prat i alla fall.

Nu går vi in i Flygelns entréplan. Först genom träjalusidörrarna och sedan genom den helglasade entrédörren. Det var ovanligt med helglasad entrédörr vid den tiden och rutan fick bytas en gång då en fot sattes i rutan. Tror inte det blev någon personskada men det kan ju vara lurigt med helglasade dörrar. Vet inte om träjalusierna kom till efter detta eller om de fanns där från början. Innanför dörren möttes man av mörkt trä med vackert mönster. Minns att det var lite speciellt och att jag ibland kände på räfflingen i träpanelen. Senare har jag hört namnet karosseripanel på denna typ av panel. En typisk 40-talsföreteelse tror jag.

Dåtidens fritidsgård

På bottenplanet till höger var det kapprum och en toalett. Ibland hade någon/några från samhället tilldelats nyckel till Flygeln för att kunna använda toaletten. Förmodligen var det då problem eller ombyggnad av toaletten i huset eller lägenheten där de bodde. Pappa kunde i det tysta hemmavid tycka att detta skapade mycket extraarbete för honom som vaktmästare. Fast det ingick givetvis i uppdraget.

I ingångshallen fanns också en städskrubb med ingång som i princip var gömd i karosseripanelen. Till vänster låg läsrummet. Fantastiskt egentligen. Där kunde man sitta och läsa böcker och tidningar. Ungdomarna satt också där och pratade och hade en varm lokal att umgås i. Det var en dåtidens fritidsgård i Tollered. Pappa låste Flygeln kl. 21. 00. En kväll kom pappa hem och berättade för mamma att det hade varit problem för det hade brunnit i papper då han kom dit. Vet inte om det var på golvet eller i någon papperskorg. Var väl inte så mycket för brandkåren var inte där. Men pappa blev bekymrad och tillkallade sin chef i detta uppdrag, Sigge Hammar. Han kom dit och blev tydligen upprörd och ”sa ifrån vad som gällde”. Det kvällsöppna läsrummet stängdes ganska nära denna händelse och om jag fattade det rätt mycket just på grund av händelsen. Frågan är väl om jag har hela bilden eller om det fanns ytterligare skäl till stängningen.

Innanför läsrummet låg biblioteket i ett långsmalt rum längs vägen. Mitt på rummet var det ett litet förråd. Tror biblioteket var öppet en kväll per vecka.

Nu går vi upp i huset. På övervåningen var det fyra samlingsrum av olika storlekar. De benämndes efter väggarnas färg. Det gröna var näst störst och låg mot vägen i gaveln mot värdshuset. Här sammanträdde företagsnämnden och företaget hade givetvis även ett flertal andra möten i båda detta rum och de andra rummen i Flygeln. Nästa rum, också mot vägen hette gula rummet. Det var fem eller möjligen sju sittplatser runt bordet där.

Efter gula rummet då man gått längs gången som vette mot insidan så låg det grå rummet. Där stod filmprojektorn och det var nog mest så detta rum användes. När det skulle visas film ringde en man till pappa och gjorde upp om tid då pappa öppnade åt honom. Vem sände ut honom? Hur var det organiserat? Stora rummet låg längst in mot Gamla kontoret över hela husets bredd. Där fanns en vacker öppen spis med ved i en stor koppargryta.

I andra ändan av övervåningen låg ett kapprum, en telefonhytt och så köket längst in med fönster på gaveln mot affären. Inredningsdetaljerna var tidstypiska. Längs gången på övervåningen fanns på några ställen askkoppar i mörk mässing, troligen oxiderad mässing. Idag finns inga askkoppar inomhus i offentliga lokaler! Längs gången ovanför ytterdörren fanns också en dörr mot en fransk balkong.

Stor kontrast när Almedahls tog över

Jag minns en särskild händelse som jag skrattade åt när pappa berättade om den hemma. När Almedahl-Dalsjöfors tog över så försökte man spara in på uppvärmningen i Flygeln. Pappa frågade Sigge om man skulle höja värmen eftersom företagsnämnden skulle ha möte i det gröna rummet. Sigge svarade: ”Det behövs inte, jag går in först och blåser på termometern”.

Ytterligare ett minne kring de besparingar som inträdde då Almedahls tog över är frågan om nya gardinkappor i något eller några rum. De gamla tålde inte mer tvättar. Svaret blev nej. Det fanns inte ekonomiska medel till detta. Mamma undrade om det var rimligt att hon skulle bidra med tyg hemifrån när det stora textilföretaget behövde nya gardinkappor i sina lokaler. Då ordnade företaget med tyg till nya gardinkappor. Men det var nog mamma som själv fixade tillskärning/sömnad och uppsättning.

Det blev alltså stora kontraster när Almedahls tog över den 1 januari 1962. Men ser man till textilindustrins fortsatta rationaliseringar och i många fall avvecklingar över längre tid så fanns det säkert fog för behovet av att minska kostnaderna. Det är lätt att få perspektiv i backspegeln. Men i Tollered upplevde nog många det som stora skillnader och skillnader som inte i det korta perspektivet var så lätta att känna förståelse för.

Gamla kontoret

Vi börjar i ingången mot innergården vid Flygeln. Här ligger scoutlokalen. Jag förstod det inte som barn men måste absolut säga det nu. Det är verkligen en unik och enastående scoutlokal. Jag vet inte hur det ser ut på andra håll i Sverige men detta måste vara en av Sverige finaste scoutlokaler, kanske den finaste, både då och nu! Lokalen har vackra väggar målade med skogs-/djungelkänsla, valv i taket, fina trägolv, öppen spis i den inre delen av det stora rummet.

Som barn fascinerades jag också av några uppstoppade fåglar som stod i fönstren. Jag var med i vargungarna och minns att vi var i fyra grupper med var sin patrullkista i respektive hörn. I anslutning till den lilla gången mot det inre rummet fanns även en toalett. I det inre rummet prydde backstreckskartor (de gamla svart-vita kartorna) över Västergötland en hel vägg. Där var också ett stort arbetsbord och i hörnen stod diverse attiraljer som man använde i olika scoutsammanhang. Där fanns också
vid den tiden bilder på familjen Berg som hade möjliggjort denna fantastiska scoutlokal.

Längst bort i inre rummet var en utrymningsutgång mot trapphuset i Gamla Kontorets huvudingång. Utöver denna lokal så hade scouterna sin scoutstuga, det gamla torpet Sävenäs vid sjön Torskabotten. Så scoutkåren hade verkligen goda förutsättningar för sin verksamhet.

Nästa ingång på Gamla kontoret ute vid stora vägen ledde upp till lokaler som bland andra Röda Korset disponerade. I ett rum var det bordsflaggor, minns dock inte motiven (förening). Pappa hade på något sätt mindre med dessa lokaler att göra så här har jag inte så mycket minnen.

När jag var väldigt liten var jag med pappa i något ärende här i något som jag tror var en tillfällig filial för Sjukkassan? Tror det var mottagningen kväll/vecka? Där var jag med pappa. Alla satt och väntade öppet på sin tur och när man uträttade sitt ärende gjorde man det öppet inför andra. I pentryt längst in var det en taklucka som ledde upp till sidogarderoben i vävsalen. Det var en utrymningsväg där man kunde ta sig mellan de olika ingångarna.

Träslöjd i Gamla Kontoret

Huvudingången i Gamla kontoret är pampig med sin vackra port, de fina smidestrappräckena och de vackra lampetterna. Jag är glad när jag kommer in där idag. Det är så mycket och fint bevarat, trappräcke, lampetter, dörrvred och så vidare. Då som nu är det kapprum längst ner, två toaletter och längst in i hörnet ligger vaktmästarrummet med förråd av städmaterial, verktyg och diverse förbrukningsmaterial. Smedjan är sig lik. En del personer var där mycket och andra prövade på i kurser.

Två halvtrappor upp låg slöjdsalen. Där fanns ett antal hyvelbänkar, en bandsåg, en svarv, en elektrisk golvfast slipsten. Kanske var det fler maskiner? Det var ett öppet virkesrum med ingång mitt på rummet och ett målarrum med dörr bortanför det. Det luktade alltid mycket i målarrummet. Det fanns knappast något utsug där. Var nog bara en ventil i väggen. På den tiden var ju också färgerna baserade på olika ”starka” lösningsmedel”. Under min skoltid i Tollereds skola omvandlade man slöjdsalen i skolans bottenplan till ytterligare ett klassrum.

Vi fick då ha vår träslöjd i Gamla Kontoret. Under 40-50-talet var det många slöjdkurser i slöjdsalen och aktiviteten var stor. Jag har en sekretär och en bokhylla med björkfaner som pappa tillverkade på slöjdkurserna. På väggen i slöjdsalen hängde länge några stora ”träsköldar” med påmålade motiv och med årtalen för den aktuella slöjdkursen inskrivna. Tror det stod 1955 på en av dessa sköldar. Finns de kvar? Finns det bilder på dem? Numera är slöjdsalen borta och är en samlingslokal benämnd Bergasalen.

På det översta våningsplanet var det en hall och två större rum. Rummet som vetter mot Nya kontoret kallades ateljén. Här bedrevs det tidvis bokbinderikurser/verksamhet. Ibland ställde man upp stora ramar i ateljén och stickade täcken. Jag har varit med min mamma och mormor där då de stickade täcken. Ett har jag kvar och det är jag väldigt rädd om. Så tror jag det ibland stod någon vävstol i ateljén också. Vävsalen låg på andra sidan med fönster mot Flygeln. Där fanns två större vävstolar och tre mindre. Ibland var det kurser men annars kunde man boka in sig och väva det man önskade till exempel mattor, dukar, löpare eller vad man nu önskade väva. Det var kvinnorna i samhället som vävde och man slog sig ofta samman kring några vävveckor, materialbeställningar (från C L Blomqvist i Fritsla till exempel), satte upp vävar tillsammans, varpade tillsammans och så vidare

Arbetet hade föregåtts av en längre tids hopsamling av tyg och rivning av mattrasor. Jag har fortfarande många mattor från vävsalen ”i drift” hemma hos oss. Jag och andra barn var med våra mammor i vävsalen ibland. Jag skulle vilja väva mattor i tuskaft igen. Det var roligt! I sin roll kring vävsalen höll mamma ihop bokningar och utlåning av diverse material som garnvindor. Och som sagts tidigare, inne i sidogarderoben var nödutgången. Det var alltid lika spännande för ett barn att öppna och titta ner i pentryt våningen under.

Det är imponerande att lokalerna fortsätter att vara fina fritidslokaler i Tollered och att det finns eldsjälar som vårdar och utvecklar lokalerna. Det var verkligen stort och framsynt att Nääs Fabriker, ägare och anställda, med många års verksamhet och
arbete skapade underlag för dessa funktionella och vackra lokaler. Som barn begrep jag inte hur stort det var med de fina lokalerna. De bara fanns där som en given del av min barndoms Tollered.